Och nu då?

I Måndags så befann jag mig (som halva Stockholm) på demonstrationen vid Sergels Torg. Jag hade gått runt med en liten klump av ångest i magen ända sedan valnatten när det stod klart att SD tog sig in i riksdagen. Det kändes rätt att gå, och efteråt så kände jag mig alldeles lugn i kroppen. Den 4:e Oktober kommer jag även vara med på demonstrationen utanför Riksdagen.

Frågan är, sen då? Jag startade den här bloggen med någon slags tanke om att dokumentera min egen aktivism, min egen personliga insats för att skapa det Sverige som jag vill leva i. Jag vill inte känna som jag gjorde inför det här valet, jag vill inte vara obeslutsam och tveksam, jag vill inte känna mig tvingad att taktikrösta istället för att rösta på det som jag verkligen tror på. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska gå till väga. Man kan engagera sig i ett politiskt parti, eller jobba utomparlamentariskt, eller både och. I dagsläget finns det flera olika partier som jag skulle kunna tänka mig att engagera mig i, och ett antal olika utomparlamentariska organisationer. Hur väljer man?

Jag tror inte på att stänga ute SD från utskotten, eller att unfrienda folk på facebook om de har röstat på SD. Jag tror att det är precis som med nazister. Om vi vill övertyga SD:s väljare och SD:s partimedlemmar om att deras lösningar inte är några lösningar så måste vi orka prata med dem. Personligen tycker jag det verkar skitjobbigt, men jag tror inte på någon annan lösning. Vi måste prata med dem, visa på felen och vi måste ha ett aktivt alternativ till SDs främlingsfientliga integrationspolitik. Det finns ingen som med gott samvete kan hävda att vi har gjort ett bra jobb när det gäller att integrera nyanlända i Sverige. Ensamkommande flyktingbarn har ingenstans att ta vägen, SFI är ett vandrande skämt, immigrationsverket är antagligen Sveriges mest oattraktiva arbetsplats (efter försäkringskassan) och vi låter välutbildade läkare och ingenjörer slösa sina kunskaper på att köra taxi och skura våra golv.

Det är ett sånt slöseri. Det är dags att vi gör något åt det och att vi gör något bättre. Vi ska ge alla som missnöjesröstade på SD ett bättre, humanare alternativ på invandringsfrågan och vi ska ge alla som kommer hit ett bra välkomnande och de resurser de behöver. Den sortens invandringspolitik är jag villig att tro på.